Artikel om Carl Michael Bellman

Carl Michael Bellman, om Franskarevolutionen, vill bli mer känd

 

 

 

Carl Michael Bellman föddes år 1740 i våran huvudstad Stockholm. Carl Michael Bellman, sjunger och dansar på olika salonger i Stockholm. Människorna i salongerna skrattar så högt att man kan höra dem ända ut på gatan. Förra året införde herr Bellman en så kallad låtsasorder, om man vill bli medlem i hans order så måste man ha setts minst två gånger stupfull på alla fyra i rännstenen.

När jag frågar herr Bellman om hur han tycker att det är i vår huvudstad så svarar han så här; ’’Jag tycker att det är underbart. Jag har min egen lilla värld  här.’’   Han pekar på några människor och berättar om dem kortfattat, ’’Där är Fredman, han arbetar son urmakare men tyvärr så söp han bort hela verkstaden i höstas. Där borta har vi gamle soldat Movitz, tyvärr har han lungsot så den stackaren lever väl inte länge till. Nu kommer vi till min favorit dam Ulla Winblad, hon är en gudinna i mina och många andra karlars ögon, en riktig liten pärla.’’  När han har visat mig runt så säger han även att han funderar på att göra en vissamling som han kan sälja på torget, i samlingen så ska alla hans ’’kända’’   verk vara med i.

Vi går in på en av salongerna han brukar uppträda på och pratar lite om den Franskarevolutionen som pågår ännu. När jag frågar vad han tycker om den så är han ganska fåordig men han tycker att det är synd att det ska pågå så här länge bara för från början en liten bagatell, det där om kungen och allt säd han gömt undan i slottet. Han tycker att den inte har

påverkat Sverige förutom att det står i tidningarna om den dagligen, säger han med ett litet skratt. ’’Men jag tycker ändå att deras motto var en bra sak att alla skulle vara lika och sånt men det var ju synd skulle gå så fel alltihopa, men när det kom ut om att folket stormade Bastiljen, då

Bellman på salong i Gamla Stan

förstod jag att det var på allvar. Men annars så har jag inte vart så brydd i den Franskarevolutionen.’’ Jag tackar herr Bellman för den fina intervjun och säger adjö för den här gången.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0